Kapitel 1: Guds allmakt och vår fria vilja

Jag tror att detta häfte ska bli till hjälp att förstå Guds suveränitet och den stora frågan om människans fria vilja. Det verkar vara kristnas gemensamma tro att Gud är universums regent. Å andra sidan är det vanligt att människors teologi förnekar hans makt när man ställer frågan mer detaljerat. Gud är suverän, säger man, men av någon anledning har han valt att avstå sin suveränitet, sin kontroll över skapelsen, för att kunna ge människan en fri vilja.

För att ytterligare komplicera saken tror många att en av Guds ärkeänglar beslutade att störta Gud från tronen – naturligtvis av egen fri vilja. Denne Lucifer, eller djävul, hade (enligt allmän uppfattning) också utrustats med en fri vilja, och av okänd anledning övertygade han andra missbelåtna änglar som var avundsjuka på Gud eller arga på Gud att förena sig i detta uppror. Sammanfattningsvis är det en allmän trosuppfattning att både människor och änglar har en fri vilja och kan synda eller välja bort synden genom egna beslut.

Vi kan läsa i bibeln att människan uppmanas att välja det som är rätt och sky det orätta. 5 Mos 30:19 säger:

Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva.

Vi läser också i Josua 24:15:

Men om ni inte vill tjäna HERREN , så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land ni själva bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN .

Människan har en vilja. Det råder inget tvivel om det. Hon är kallad att använda sin vilja till att göra val. Den stora frågan är emellertid om Guds vilja har något inflytande på människans vilja, annat än genom övertalning.

En allmän uppfattning är, att om människan alls har en vilja måste den vara fullständigt fri. Problemet är att detta verkar stå i konflikt med det vi läser i Johannes 6:44 att ingen kan komma till Fadern om inte Fadern drar honom. Det grekiska ordet helkuo betyder dra. Joh 6:44 säger:

Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Samma ord finner vi i andra delar av bibeln som t ex Joh 21:6:

Han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra [helkuo] upp det för all fisken.

Samma koncept finns alltså när fiskare drar in sina nät. Det finns fiskar i nätet, och fiskarna har inte så mycket av fri vilja när de väl befinner sig i nätet. Fiskarna vet inte om detta, men vi som har en högre intelligens vet om det. Man finner samma ord i Jakobs brev 2:6:

Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar [helkuo] er inför domstolar?

Kommer de rika förtryckarna och knackar på din dörr och säger: ”Du har ett val här. Vi skulle önska att du följer med till vår domstol för vi vill stämma dig”? Jag tror inte att de ger någon den fria viljan att avböja. De sätter på dig handbojor och drar med dig till domstolen. Detta är temat i Jak 2. När man drar betyder det att de som dras inte har så mycket av fri vilja i saken det gäller. De må kämpa och skrika så mycket de vill, men de har ingen valfrihet. Någon med högre auktoritet har redan valt åt dem, och de är tvingade att foga sig. Joh 12:32 säger:

Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra [helkuo] alla till mig.

När Jesus här använder samma ord låter det inte som om människor har så mycket att säga till om i saken. Med andra ord – om uttrycket att dra innebär att de rika och mäktiga drar somliga till domstolen eller att nätet drar in fiskar i båten, så åsidosätts den fria viljan hos dem som blir dragna av en högre vilja. Därför kan vi säga att om Jesus upphöjdes, vilket skedde på korset, kommer han att dra alla människor till sig, precis som han sade att han skulle göra.

Frågan gäller nu hur detta överensstämmer med den fria viljans koncept. Ordet dra tillåter verkligen inte mycket av fri vilja. Finns det något sätt att förlika dessa påståenden om Guds suveräna vilja med andra bibelställen som uppmanar oss att välja? Vi kan inte hävda att Skriften motsäger sig själv. Det måste finnas ett sätt att förena till synes motsägelsefulla bibelrum som dessa.

Min inställning i detta häfte är att människan äger en vilja, men att den viljan inte är fri i den allmänt accepterade betydelsen. Viljans frihet är underordnad Guds vilja. Människans vilja har fått Gudagiven auktoritet men inte suveränitet. Guds suveränitet är mäktigare än människans vilja. Människans vilja manipuleras lätt av tusentals faktorer som ligger utanför hennes kontroll. Vi kan börja med det enkla faktum att hon inte hade något val i att födas eller i vilken familj, ras, nation eller religion hon skulle födas. Sedan undervisas hon genom att andra utövar sin vilja över henne, speciellt hennes föräldrar. Föräldrars ledning och undervisning påverkar barnets vilja och formar det i enlighet med deras vilja.

Sedan går barnet i skolan, där dess vilja manipuleras av lärare och kamrater. Över allt detta ligger regeringarnas betvingande viljor. De vet hur de ska påverka barn så att de likformas med deras standard för uppförande. Sammanfattningen av allt detta är att vår ”fria vilja” faktiskt är summan av kanske miljontals påverkande faktorer som inlemmats i vårt undermedvetna. Dessa bestämmer sedan hur vi uppfattar verkligheten och hur vi fattar beslut genom hela vårt liv. Plötsligt inser vi att det vi uppfattat som ”vår fria vilja” inte har stå stor frihet som vi skulle vilja tro.

Människors påverkan är en sak, men hur är det med Guds vilja i allt detta? Påverkar Gud oss på något sätt, eller reserverar han sig medan människor utför all påverkan?

Vi vet att Gud undervisar oss och leder oss genom sin Ande. Det finns alltför många exempel i bibeln på detta för att vi ska kunna förneka det. När han disciplinerar oss som sina barn, manipulerar han inte då vår vilja för att likforma oss med sin vilja? Om lagen hotar med straff för olydnad, är inte detta ett betvingande? Är sådant betvingande inte en begränsning på människans ”fria vilja”?

Om vi fattar beslut som baseras på begränsad kunskap, kan inte Gud ändra våra beslut genom en uppenbarelse eller genom att ge oss ett kunskapens ord? Saulus avsåg att förfölja kristna i Damaskus (Apg 9), men då ingrep Gud och gav honom kunskap om sig själv. Detta ändrade hans vilja, och Saulus blev omvänd till Kristus. Gud var inte frånvarande den dagen. Han var inte hjälplös med hänsyn till Saulus ”fria vilja”. Detta reser en allvarlig fråga: Om Gud kunde ändra Saulus hjärta genom en akt av sin fria vilja, varför gör han då inte likadant med alla? Skulle han inte kunna omvända alla människor till sig genom en sådan uppenbarelse? När allt kommer omkring är den enda orsaken till att människor inte älskar Jesus Kristus att de ännu inte lärt känna honom.

Det är uppenbart att Gud inte uppenbarar sig för alla människor såsom han gjorde för Saulus. Det kommer inte an på oss att ifrågasätta Guds handlingssätt, utan snarare att försöka förstå varför han uppenbarar sig för somliga men inte för alla. Joh 6:37 säger:

Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.

Vem än Fadern har givit åt Kristus kommer till honom. Hur vet vi det? Därför att Guds vilja uppbackas av hans makt. Han förmår få sin vilja igenom på jorden. Han är inte hjälplös i konfrontation med människans vilja. Han är fortfarande mäktigare, intelligentare och suveränare än någon människa på jorden eller någon andlig varelse. Hans skäl till att han inte uppenbarar sig för alla människor i den nuvarande tidsåldern ligger utanför detta häftes omfång. Men faktum kvarstår, hans suveräna vilja hindras eller påverkas inte på något sätt av människans vilja – inte ens i fråga om hennes frälsning. Gud kunde omedelbart få alla människor frälsta genom att uppenbara sig för alla.

De som beslutar sig för att komma till Kristus av egen ”fri vilja” är de som Fadern har uppenbarat sig för. Han uppenbarar sig för dem som redan i förväg givits åt Jesus Kristus genom Guds vilja. ”Alla som Fadern ger mig kommer till mig.” Det finns någon bakom kulisserna som har kallat dessa människor och uppenbarat sig för dem. Därför gensvarar de med att vilja komma till Kristus. De tror att det sker genom deras fria vilja, men ändå har Gud spelat en roll, gömd i bakgrunden, där han valt att förbli anonym.

Detta innebär inte att Gud går förbi människans vilja. Men människans vilja hålls underordnad Guds. När Gud uppenbarar sig för någon, finner denne att Gud är oemotståndlig. Han vill tro på en sådan Gud, och så gör han detta genom sin mänskliga vilja. Hans vilja är inte absolut fri, men den existerar och den är en faktor.

För att ta ett motsatt exempel: Om en person i en avlägsen del av världen aldrig har hört talas om Gud, och Gud inte uppenbarar sig för denne, kan man knappast säga att han förkastade Gud av egen fri vilja. Men det kan sägas att Gud valde att inte uppenbara sig för denne man i den nuvarande tidsåldern. Som vi påvisat i andra skrifter kommer Gud att uppenbara sig för alla i sinom tid. Han har inte valt att bränna de flesta människor i helvetet i evighet, som en inbiten kalvinist skulle lära ut. Kalvin hade fått en del uppenbarelse om Guds suveränitet, men han saknade uppenbarelse om alltings återställelse. Därför blev hans undervisning obalanserad och porträtterade Gud som ett hårdhjärtat monster.

De som Gud valt att uppenbara sig för kommer i sin tur att välja honom av egen vilja. Gud dirigerar deras vägar så att de förr eller senare verkligen kommer till honom.

Eftersom Gud inte direkt upphäver vår mänskliga vilja tänker människor lätt att deras vilja är fri. I vår omogenhet håller vi fast denna illusion av fri vilja. När vi väl börjar växa upp och förstå vem Gud är, ser vi att han verkligen är universums suveräne härskare. Då börjar vi förstå att vår vilja mestadels är ett gensvar på hans vilja. Ju mer vi lär känna honom, desto suveränare ter han sig för oss, och desto mindre fri ter sig vår vilja.