Kapitel 3: Vem har den verkliga makten på jorden?

Har djävulen tagit makten och har Gud abdikerat? Är det en sådan Gud vi tjänar? Om man stannar upp och tänker efter, så måste en intakt fri vilja skapa en mycket skrämmande situation i världen, för om Gud står bredvid och inte kan betvinga människans fria vilja, hur kan då Gud profetera något alls? Det finns idag böcker som delger tankar i samma riktning. Man säger: ”Visst, inte ens Gud vet vad som ska hända, eftersom människor inte har bestämt sig och djävulen inte har bestämt sig.” Gud har ingen kontroll över situationen, säger de, och därför vet Gud inte allt.

Kanske deras gudar inte vet allt, men min Gud vet allt. Vi tjänar inte samma Gud.

Vi borde fråga oss hur mycket fri vilja aposteln Paulus hade när han vände om. Ett ljussken kom och slog ner honom, lyste i hans ögon och en röst från himlen talade med honom. Föreställ dig själv i hans situation! Skulle du ha sagt nej? Paulus kallade sig själv den störste bland syndare i 1 Tim 1:15. Gud frälste den främste bland syndare genom att störta honom till marken, förelägga honom vad han skulle göra och säga till honom: ”härefter ska du följa mig”. Så betvingade han Paulus fria vilja. Detta kan betraktas som ett undantag från regeln, men ställ frågan till dig själv: Vad skulle hända om Gud gjorde så med alla människor? Hur många icke-kristna skulle världen då ha idag?

Om en lag om fri vilja har stadgats från begynnelsen satte Gud uppenbarligen denna lag åt sidan när det gällde aposteln Paulus. Detta är inte rättvist. Hur kan någon tro att Gud verkligen vill frälsa hela mänskligheten, om han uppenbarar sig bara för några få? Om han verkligen älskade hela mänskligheten, skulle han då inte göra så med alla som han gjorde med Paulus? Naturligtvis. Och det är vad han kommer att göra i sinom tid, som jag har förklarat i min bok Creation's Jubilee (Skapelsens jubelår).

Sanningen är att om Gud ville frälsa alla idag, skulle han lätt kunnat göra det. Han hade bara behövt upprepa det han gjorde med aposteln Paulus. Han kan störta alla till marken och säga ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Vem skulle våga protestera? Vi kan också se på några mindre iögonfallande situationer. Varje gång vi upplever ett äkta väckelsemöte där den helige Ande rör sig mäktigt, ser man hur människor vänder om till Gud. Varför gör inte Gud detta hela tiden? Vi skulle inte haft samma situation i världen idag om han hade gjort det, man han har valt att inte göra så.

När världen säger att de inte kan tro på en Gud som tillåter allt detta onda, har de en poäng, för Gud skulle kunnat stoppa alltsammans om han hade velat. Men kristna brukar inte gilla en sådan lösning. Kyrkans lösning är att Gud inte är ansvarig, för han är till största delen hjälplös. Jag försäkrar dig att Gud inte är hjälplös. Gud är allsmäktig och han kan ändra följderna av ondskan närhelst han önskar. Världen är ofta mer rättfärdig än kristenheten, för de förutsätter åtminstone att Gud måste vara allsmäktig om han alls är Gud. Kristna vill ofta prata ner hans allmakt till en punkt där Gud är helt utan makt, en hjälplös jätte i skyn.

Problemet löses inte genom att ta ifrån Gud hans allmakt. Problemet löses genom att förstå varför Gud gör som han gör. Det krävs mer studier och arbete och kunskap om vem Gud är, för att vi ska kunna förstå den verkliga lösningen på världens problem.

Bibeln lär helt tydligt att alla ska bli frälsta, men var och en i sin ordning (1 Kor 15:22-28). Jag vet inte varför Gud valde att låta mig vända om till honom i den nuvarande tidsåldern, medan han väntar till den kommande tidsåldern innan han får andra att vända om till sig. Det är en fråga om Guds suveräna vilja. Men Skriften uppenbarar på många ställen att hela mänskligheten ska försonas i slutändan, att syftet med Guds domar är att korrigera människor och inte att fördöma dem för evigt. Där det ser ut som om Gud tillämpar eviga straff, står det i grundtexten aionian, hörande till en tidsålder. Det betyder inte utan slut. För att få veta mer om detta kan du läsa min bok The Judgements of the Divine Law (Den gudomliga lagens domar).

Synd tillräknas som skuld

Vi vet att all synd tillräknas som skuld. När vi syndar, drar vi på oss en skuld gentemot lagen. Lagen har sedan satt upp sina regler, så att när du syndar mot din medmänniska blir du skyldig denne ersättning. Det är därför Jesus lärde sina lärjungar att be ”förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss” (Matt 6:12). Lukas version säger ”förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss (Luk 11:4). Gud tillräknar alltså synd i skuldtermer.

I människans tänkesätt förblir skulden evig. Det handlar alltid om evigt straff. Men Guds lagar är inte skrivna så. (Och människor har mage att påstå att Gamla Testamentets Gud var utan barmhärtighet och kärlek!) Vi liknar mannen i Matteusevangeliets artonde kapitel som var skyldig tiotusen talenter, en enorm skuld som han inte kunde betala. Alltså såldes mannen, hans hustru, hans barn och allt han ägde.

Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.

Matt 18:23-25

Tänk på detta! Adam fick en hustru, barn och herravälde över hela jorden. Detta representerade allt han ägde, hela världen. När han syndade blev allt han ägde sålt till synden, och så kom synden att hålla skuldsedeln tills Kristus betalade den. Eftersom Kristus betalade det som stod på vår skuldsedel har vi nu blivit hans tjänare (Rom 6:18), precis så som Paulus beskrev sig själv i Rom 1:1:

Från Paulus, Kristi Jesu tjänare [slav], kallad till apostel och avskild för Guds evangelium...

Gäldenären i liknelsen ovan fick nåd när han bad om förlåtelse. Han förlorade nåden när han vägrade förlåta andras synder, för med det mått vi dömer andra ska vi själva dömas (Matt 7:1-2). Troende ska bli frälsta såsom genom eld (1 Kor 3:15). Jesus sade att några av hans tjänare ska dömas till få rapp, medan andra ska få många rapp, beroende på vad de känt till om hans vilja (Luk 12:45-48). Det betyder inte att de förlorar sin frälsning, utan att de kommer att hållas ansvariga i viss utsträckning på domens dag vid den stora vita tronen när alla döda ska uppväckas – somliga till liv och andra till dom (Joh 5:28,29).

Liknelsen ovan är alltså inte fullständig, för poängen med liknelsen var att varna troende så att de förlåter medmänniskor som syndar mot dem, liksom Gud har förlåtit dem deras överträdelser.

Jubelåret avskriver all skuld

Hur länge skulle skulden som mannen i Matt 18 ådragit sig vara? Det finns ett jubelår som begränsar all skuld. Detta finns med i Guds lag. Vi har inte fått auktoritet eller suveränitet att sälja oss åt borgenären för så lång tid att jubelåret inte skulle befria oss. Vi har inte den rättigheten, inte heller har vi tidigare haft en sådan rätt, eftersom vi inte äger oss själva. Du äger inte dig själv. Du har en begränsad auktoritet över dig själv, och när du gifter dig överlåter du åt din äkta hälft ännu mer av din auktoritet.

Ägande kommer ytterst sett från Gud. Gud äger allt, och vi har endast begränsad auktoritet. När vi talar om ägande, såsom när vi säger att vi äger vår mark eller vårt hus, måste vi inse, att i Guds ögon äger vi egentligen inte denna egendom. Gud äger all mark (3 Mos 25:23). Vi har viss auktoritet över den, som alltid begränsas av Guds suveränitet och lag. Gud har stiftat lagar som begränsar vår skuldsättning. När vi ådrar oss skuld kommer en tid då vi får betala av på den. Men det finns ett jubelår som begränsar skuldsättningen.

Det har skett utifrån Guds suveränitet. Det är en tröst för mig att veta att när allt det onda sker ute i världen, och så många människor ådrar sig all denna skuld till synden, gör det ingen skillnad om de är skyldiga en triljon dollar eller sex dollar. Jubelåret kan ta hand om alltsammans. Det finns ingen skuldbörda där lagen om jubelåret inte har någon verkan. Jubelåret avskriver såväl sexdollar­skulden som triljondollarskulden med ett enda penndrag. Detta kallas Guds lag, och hans lag är så barmhärtig.

Därför ställer vi frågan: Kan Gud frälsa varje människa på samma sätt som han frälste Paulus? Eller blev regeln om den fria viljan åsidosatt i Paulus fall? Blev Paulus behandlad med förmånsrätt? Om Gud demon­strerade sin förmåga att omvända den främste bland syndare, varför gör han inte det oftare? Alltså, om Gud inte utövar sin suveränitet och frälser alla nu, såsom han gjorde med Paulus, vem är då ansvarig för förlorade själar?